Vid vägarbete i trånga trafikmiljöer och vid komplexa trafikflöden som i korsningar eller rondeller saknas ofta avstängningsmaterial som har testats och godkänts för den aktuella uppgiften. Anledningen är fysiska begränsningar på platsen som gör att tillgängliga produkter för tung avstängning inte kan monteras enligt tillverkarens instruktioner
En vanlig begränsning är att det inte går att montera minsta längd på en längsgående barriär för att denna ska få fullgod funktion. Med minsta längd avses vanligen den längd som barriären hade vid kollisionsprov enligt standarden SS-EN 1317-2 då dess deklarerade egenskaper fastställdes. Entreprenören tvingas då hitta på en egen, ”otillåten” lösning. Vare sig beställare eller utförare vet om, eller hur den kommer att fungera vid en eventuell påkörning.
Varför har denna situation uppstått?
Orsaken står till största delen att finna i de kollisionsprov som föreskrivs i SS-EN 1317 där både hastigheter och vinklar gör att kollisionsenergin blir hög och korrekt funktion är svår att uppnå utan att barriären har en längd runt 50 m eller mer. Alla (nu kända) barriärer har dessutom testats monterade i en rak linje. Barriärer med deklarerade egenskaper testade i någon annan uppställning som t ex en båge, vinkel eller inhägnad saknas. I verklig miljö finns däremot ofta behov av att ställa barriären i någon av dessa former – vilket också görs varvid en falsk säkerhet skapas.
Exempel på en uppställning i form av en inhägnad. Långt från de förhållanden den CE-märkta barriären i kapacitetsklass N2 testats för.
Metodbeskrivning tas fram på uppdrag av Trafikverket med målet att skapa möjligheter att ta fram testade barriärer med deklarerade egenskaper som en beställare kan föreskriva där sådana idag saknas. Barriärer som passar även i miljöer där tillgänglig längd kanske bara är 10 m eller man måste ställa upp avstängningen i vinkel, vid t ex en korsning.
De föreslagna hastigheterna vid kollisionsprov, 50 resp 70 km/h, är lägre än de som gäller för kollisionsprov enligt SS-EN 1317-2, därför att de är mer realistiska hastigheter i de miljöer där barriärerna är tänkta att användas.
Vägarbetarnas säkerhet inom arbetsområdet är central men även skaderisk för de som färdas i påkörande fordon föreslås bli uppmätt. Till skillnad från SS-EN 1317-2, föreslås i metodbeskrivningen att krav formuleras på förlåtande utformning av skyddsanordningarna med tanke på oskyddade trafikanter.
Förhoppningsvis kommer metodbeskrivningen ut i en remissutgåva under våren med målet att ha den fastställd under året. Behovet är stort!
En kort sammanfattning av syftet med metodbeskrivningen kan sägas vara att:
– Kunna ta fram barriärer med deklarerade egenskaper som kan erbjudas beställare och byggentreprenör att använda i trånga trafikmiljöer där sådana skyddsanordningar idag saknas.
Två exempel på användande av barriärelement på ett sätt som de absolut inte är testade för. Verkliga exempel är tyvärr alltför lätta att finna.